Den rödgröna förvirringen består inför 2010

Förvirringen i försöken till samarbete mellan de rödgröna partierna inför valet 2010 fortsätter.

Sahlins tidigare starka ställning i kraft av höga opinionssiffror har kraftigt försvagats i takt med hennes partis ras i opinionsmätningarna, något som tillsammans med (v):s ökning i mätningarna ger samtalen mellan (s), (mp) och (v) en ny dynamik.


Sahlin vs. Ohly, partiledare med olika målsättningar

Ohly känner vind i seglen, men måste rimligtvis inse att hans partis agerande skadar utsikterna för ett rödgrön maktövertagande 2010. Frågan är dock vad han kommer att prioritera: valseger eller det egna partiets renlärighet.

Thomas Gür (SvD) skriver intressant om denna situation:

"Grundtipset är att Sahlin måste kapa banden med Ohly, eftersom både hon och miljöpartiets ledning vet att vänsterpartiet inte kan bli en seriös koalitionspartner. I valet mellan att ta ansvar och riskera att bli impopulär eller att stå utanför och vinna röster på ansvarslös missnöjespolitik, brukar ytterlighetspartier ofta välja det senare.

Men om Sahlin kastar ut Ohly i kylan, där han ­enligt henne uppenbarligen hör hemma, kommer hon att gå tillbaka till samma position som hon under förnedrande former tvingades backa ifrån. Hon kommer då i bästa fall att gå försvagad ur en maktkamp med Ohlysympatisörerna i socialdemokratins egna led. Och utan en sådan maktkamp, men med ytter­ligare en reträtt i bagaget, kommer hon att framstå som svagare ändå."

Även jag tror att Sahlin, Ohly & co har målat in sig i ett hörn. De rödgröna är belastade av såväl (v):s status som ett missnöjesparti på vänsterkanten som (s) kultur av minoritetsregerande. Frågan är om det inte kommer att krävas ytterligare en mandatperiod med Alliansen förrän de rödgröna i opposition förmår att samla sig i ett trovärdigt regeringsalternativ (om det ens då kommer att vara möjligt).

Vänsterns agerande är skadligt. Visserligen ser jag hellre en Alliansregering även från 2010, men om den skulle förlora valet 2010 så vill jag att den nuvarande oppositionen i regeringsställning ska ta sitt ansvar för landets bästa. Vad vi nu ser hända mellan de rödgröna partierna bådar inte gott för Sverige om Alliansen inte vinner 2010.


Sahlins ställning som partiledare

Tommy Rydfeldt ifrågastätter vad som kommer att hända i (s):s ledning till följd av dalande siffror över partiets opinionsstöd och Sahlins minskande popularitet:

"Vad händer om alliansen går om trekanten i opinionen? Och dessutom drar ifrån?

Hur säkert sitter då Mona Sahlin? Med tanke på att hon från början hade många emot sig sitter hon lösare än någon annan (s) ledare före henne.

Kommer hon inte bara bli första partiledare som inte blev statsminister utan den första som aldrig fick leda sitt parti i ett val?"

Eftersom Sahlins chanser att kunna presentera ett samlat regeringsalternativ inför 2010 tycks små, särskilt efter det att Alliansen suttit still i båten medan havet stormat medan de rödgröna träter inbördes, är det rent av troligt att (s):s partiledare kommer att finna sitt parti i opposition även efter valet.

Problemet för (s) vad gäller ledarskapsfrågan är att även om Sahlin har ifrågasatts internt av delar av partiet så går hon från en situation där hennes parti haft stort opinionsstöd till att tappa i stöd. Att i detta läge byta ut henne skulle ytterligare försvaga partiet inför valet eftersom väljarna vill ha en stabil ledning av landet i orostider. Inte nog med att avsaknaden av ett tydligt rödgrönt alternativ kommer att vara en belastning, väljer (s) att byta ut Sahlin så vore det att skapa ytterligare ett stort trovärdighetsproblem inför 2010. Avsaknaden av självklara ledaralternativ inom (s) gör knappast saken bättre. Fel tidpunkt för ledarbyte med andra ord.


Mina förutsägelser vad gäller de rödgröna partierna inför 2010

Vad de ej partitrogna väljare som överväger att rösta på dem vill ha från oppositionen i detta läge är ett trovärdigt alternativ till Alliansen: man vill se dem kompromissa sig fram till en motsvarighet till Alliansen i opposition.

Vikten av att samarbeta i tider av ekonomisk oro skadar de rödgröna oppositionspartierna kollektivt i opinionen. På vissa punkter kommer dessa partier att komma överens och lansera detta som mer än det är värt. Exakt vad väljarna har att vänta av en rödgrön regering, inklusive hur ministerposter kommer att fördelas, kommer inte att vara tydligt inför 2010 års val, vilket kommer att skada dem, men är det bästa de kunnat uppnå.

Sahlin sitter kvar fram till valet, men kickas om man inte lyckas får tillräckligt underlag för regering efter valet. Ohly sitter stabilt vid rodret för ett vänsterparti med ökat väljarstöd, men som ifrågasätts utifrån. Miljöpartiet kommer varken att gå upp eller ner i opinionen då det har bundit sig vid (s): missnöjda (s)-väljare går till (v), (sd) eller Allianspartierna.


Läs mer: SvD