Per Gudmundson skriver idag en ledare i SvD om hur miljöpartiets stadgar kan komma att ställa till det för en eventuell rödgrön regering efter valet.
Gudmundsons tes är att miljöpartiets bestämmelser om att deras representanter inte "får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd" kommer att bli något av en tidsinställd bomb för de rödgröna. Detta i och med att såväl Maria Wetterstrand som Peter Eriksson, båda valda år 2002, kommer att slå i detta nioårstak år 2011, ett år efter valet. Som en följd av detta menar Gudmundson att de krafter inom miljöpartiet som har varit, och är, skeptiska till samarbetet med socialdemokraterna vid denna tidpunkt kommer att orsaka oreda i en eventuell rödgrön regering.
Även om sådana krafter givetvis existerar inom miljöpartiet så verkar det inte givet att Wetterstrand/Eriksson kommer att utmanövreras i och med att de måste lämna sina platser som språkrör och att en ny, mer radikal, ledarduo kommer att dominera partiet. Vid en eventuell rödgrön valseger 2010 borde ju Wetterstrand och Eriksson kunna göra något av en Leijonborg/Björklund, dvs. de avgående språkrören intar ministerposter och förblir krafter att räkna med i partiets ledarskikt medan de lämnar över det formella partiledarskapet till andra förmågor. Rimligen är en sådan lösning i såväl miljöpartiets som de röda partiernas intresse.
Uppdatering: Två statsvetare ger Gudmundson rätt om att språkrörsbytet ökar osäkerheten kring de rödgröna. Peter Eriksson och miljöpartiets partisekreterare vill tona ner betydelsen av språkrörsbytet medan Birger Schlaug menar att partiet kan komma att välja mer radikala språkrör om de rödgröna förlorar valet.
Uppdatering 2: Mona Sahlin ekar via sin pressekreterare min invändning om distinktionen mellan språkrör och ministerposter, komplett med exemplet Leijonborg/Björklund.
Mer om detta ämne:
De ofrivilligas allians (2008-12-14)
De rödgröna enas om att enas, litegrann i alla fall (2008-12-08)
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)
När ord och handling skär sig (2008-11-19)
Den rödgröna förvirringen består inför 2010 (2008-11-15)
tisdag 23 december 2008
söndag 14 december 2008
De ofrivilligas allians
Missa inte P J Anders Linders krönika om de rödgröna i SvD. Han bjuder bland annat på följande formulering:
"De rödgröna är inget frivilligt projekt. Socialdemokraterna må till sist ha insett att man inte får majoritet på egen hand, men man gillar det inte. Mp trivs hyggligt med s men är djupt misstänksamt mot vänsterpartiet, som i sin tur är djupt misstänksamt mot allt som doftar kompromiss och realism. Allt låter som löpsedlar om Bonde söker fru.
Allians för Sverige möttes av själa- glada reaktioner från det borgerliga Sverige. Vänstersveriges reaktioner på de rödgröna påminner mer om hur det brukade låta i klassrummet på mellanstadiet när fluortanten knackade på."
Mer om detta ämne:
De rödgröna enas om att enas, litegrann i alla fall (2008-12-08)
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)
När ord och handling skär sig (2008-11-19)
Den rödgröna förvirringen består inför 2010 (2008-11-15)
"De rödgröna är inget frivilligt projekt. Socialdemokraterna må till sist ha insett att man inte får majoritet på egen hand, men man gillar det inte. Mp trivs hyggligt med s men är djupt misstänksamt mot vänsterpartiet, som i sin tur är djupt misstänksamt mot allt som doftar kompromiss och realism. Allt låter som löpsedlar om Bonde söker fru.
Allians för Sverige möttes av själa- glada reaktioner från det borgerliga Sverige. Vänstersveriges reaktioner på de rödgröna påminner mer om hur det brukade låta i klassrummet på mellanstadiet när fluortanten knackade på."
Mer om detta ämne:
De rödgröna enas om att enas, litegrann i alla fall (2008-12-08)
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)
När ord och handling skär sig (2008-11-19)
Den rödgröna förvirringen består inför 2010 (2008-11-15)
måndag 8 december 2008
De rödgröna enas om att enas, litegrann i alla fall
"Det är väl roligt att de rödgröna har kunnat enats om att, öh, kunna enas."
- Signaturen "Zippo" kommenterar i SvD
Ytterligare pärlor:
"Vi har hela tiden haft som mål med ett trepartisamarbete, vänsterpartiet borde gett besked om att de godtar budgetreglerna tidigare."
- Mona Sahlin (s) i SvD
Inte ens nu när (v) har gett med sig och man ska vara kompisar tycks Mona Sahlin alltså kunna gräva ner stridsyxan.
"De ville ge besked så snart som möljigt eftersom [osäkerheten] i regeringsfrågan har skadat hela det rödgröna blocket, som också har gått tillbaka den senaste månaden sen s- och mp [samarbetet] sprack. Jag tror de kände en press att presentera det här snabbt."
- Göran Eriksson och Emma Johannisson kommenterar i SvD
"De tre partiernas planer med arbetsgrupper och gemensamt "regeringsprogram" ser nu ut som en kopia på den borgerliga alliansens upplägg inför valet 2006. Men med den stora skillnaden att samtliga väljare vet att det här är obekväma sängkamrater."
- Henrik Brors kommenterar i DN
"Vi får se hur länge det håller i sig, men i går var man i alla fall väldigt rättfram i Mona Sahlins parti: En röst på oss är en röst på vänsterpartiet. En röst för socialdemokraterna 2010 är en röst för vänsterpartistiska ministrar.
Vilka frågor ska v-statsråden få ansvar för om det skulle bli maktskifte? Blir det försvaret? Eller rättsfrågorna? Eller skolan? Ska det rentav bli statens finanser och skatterna? För det verkar besvärligt för s att ge utrikesdepartementet till ett parti som bara häromdagen gav tydligt besked om att Sverige bör lämna EU-samarbetet."
- PJ Anders Linders blogg i SvD
Slutligen...
Det ska bli intressant att se vilka eftergifter som (s) och (mp) härnäst kommer att behöva göra för att kompensera (v) för att Ohly nu kröp till korset för att få till en valsamverkan.
Vad vi i dagsläget kan konstatera är att Lars Ohly har börjat bre ut sig på allvar, på bekostnad av Sahlin och de båda språkrören. Även om vänsterpartister kortsiktigt kan glädja sig åt detta bör det även välkomnas av Sveriges mitten- och högerväljare. Detta eftersom det med all önskvärd tydlighet visar att den vänsterkonstellation som (s), (v) och (mp) nu ställer väljarna inför ligger tydligt till vänster om det regeringsalternativ som socialdemokraterna gått till val på under de senaste valen.
Läs mer: DN, DN, DN, DN Ledare Tommy Rydfeldt
Mer om detta ämne:
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)
När ord och handling skär sig (2008-11-19)
Den rödgröna förvirringen består inför 2010 (2008-11-15)
- Signaturen "Zippo" kommenterar i SvD
Ytterligare pärlor:
"Vi har hela tiden haft som mål med ett trepartisamarbete, vänsterpartiet borde gett besked om att de godtar budgetreglerna tidigare."
- Mona Sahlin (s) i SvD
Inte ens nu när (v) har gett med sig och man ska vara kompisar tycks Mona Sahlin alltså kunna gräva ner stridsyxan.
"De ville ge besked så snart som möljigt eftersom [osäkerheten] i regeringsfrågan har skadat hela det rödgröna blocket, som också har gått tillbaka den senaste månaden sen s- och mp [samarbetet] sprack. Jag tror de kände en press att presentera det här snabbt."
- Göran Eriksson och Emma Johannisson kommenterar i SvD
"De tre partiernas planer med arbetsgrupper och gemensamt "regeringsprogram" ser nu ut som en kopia på den borgerliga alliansens upplägg inför valet 2006. Men med den stora skillnaden att samtliga väljare vet att det här är obekväma sängkamrater."
- Henrik Brors kommenterar i DN
"Vi får se hur länge det håller i sig, men i går var man i alla fall väldigt rättfram i Mona Sahlins parti: En röst på oss är en röst på vänsterpartiet. En röst för socialdemokraterna 2010 är en röst för vänsterpartistiska ministrar.
Vilka frågor ska v-statsråden få ansvar för om det skulle bli maktskifte? Blir det försvaret? Eller rättsfrågorna? Eller skolan? Ska det rentav bli statens finanser och skatterna? För det verkar besvärligt för s att ge utrikesdepartementet till ett parti som bara häromdagen gav tydligt besked om att Sverige bör lämna EU-samarbetet."
- PJ Anders Linders blogg i SvD
Slutligen...
Det ska bli intressant att se vilka eftergifter som (s) och (mp) härnäst kommer att behöva göra för att kompensera (v) för att Ohly nu kröp till korset för att få till en valsamverkan.
Vad vi i dagsläget kan konstatera är att Lars Ohly har börjat bre ut sig på allvar, på bekostnad av Sahlin och de båda språkrören. Även om vänsterpartister kortsiktigt kan glädja sig åt detta bör det även välkomnas av Sveriges mitten- och högerväljare. Detta eftersom det med all önskvärd tydlighet visar att den vänsterkonstellation som (s), (v) och (mp) nu ställer väljarna inför ligger tydligt till vänster om det regeringsalternativ som socialdemokraterna gått till val på under de senaste valen.
Läs mer: DN, DN, DN, DN Ledare Tommy Rydfeldt
Mer om detta ämne:
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)
När ord och handling skär sig (2008-11-19)
Den rödgröna förvirringen består inför 2010 (2008-11-15)
torsdag 4 december 2008
Obamas metoder testas av fp-kandidat i uppförsbacke
I SvD kan vi idag läsa en artikel om en svensk politiker, Peter Lowe (fp), som kandiderar till Europaparlamentet och som försöker ta efter Barack Obamas taktik från presidentvalet att söka många små donationer från sympatisörer.
I Lowes fall är det tänkt att det ska ske via SMS, där varje donations-SMS lär innebära en donation av en euro till hans personvalskampanj.
Ett uppenbart hinder i vägen för Lowes kampanj är att folk troligen inte kommer att vilja donera pengar (ens en euro) till en för dem okänd politiker. Exakt hur hans kampanj skiljer sig från de övriga alternativen på partiets valsedel är inte uppenbart från artikeln, då hans profil verkar vara så gott som identisk med hur väljare ser på resten folkpartiet: EU-positivt och för ett införande av euron.
Enligt Lowe, som inte ens finns med på folkpartiets valsedel, kan det komma att krävas att så många som 20 000 folkpartistiska väljare ska ge honom personvalskryss i valet för att han ska kunna bli vald. SMS-kampanjen lär i dagsläget ha genererat blygsamma 50-60 euro. Hur många euro krävs för att generera ett personvalskryss? Hur många euro krävs för 20 000 kryss?
Vad säger Google om Peter Lowe?
Ett tips till Peter Lowe, som i artikeln talar sig varm om en gräsrotsrörelse på Internet, är att se till att ranka högst i Google på sökorden "peter lowe", så att potentiella sympatisörer kan hitta information om hans ståndpunkter. En snabb sökning leder förvisso till några artiklar där Lowe figurerar, men åtminstone de två första resultatsidorna inkluderar inte någon personlig kampanjsajt. Däremot visar det sig att det finns en adress, www.peterlowe.se, som skickar besökaren till Lowes personliga sida på www.folkpartiet.se.
Då många med mig vänder sig till Google i första hand för att hitta en sida som man inte på förhand vet adressen till borde det i dagsläget vara en självklarhet att en person som driver personvalskampanj ser till att vara väl synlig i Google. Varför inte utveckla en kampanjsida på www.peterlowe.se, när man ändå tycks äga den domänen?
Och Wikipedia?
Inte heller Wikipedia känner Peter Lowe.
Slutsatser
Donationer via SMS till personvalskampanjer kan säkert vara ett lyckat verktyg för insamling, men då gäller det ju att man får upp en viss volym. Den stora fördelen med denna insamlingsform är att det är väldigt lätt att donera, varför även personer som inte är djupt engagerade i kandidaten kan tänkas donera.
Med tanke på de svåröverkomliga hinder som det svenska systemet för personval har är det dock i en brant uppförsbacke som kandidater utanför partiernas valsedlar som vill in.
I Lowes fall är det tänkt att det ska ske via SMS, där varje donations-SMS lär innebära en donation av en euro till hans personvalskampanj.
Ett uppenbart hinder i vägen för Lowes kampanj är att folk troligen inte kommer att vilja donera pengar (ens en euro) till en för dem okänd politiker. Exakt hur hans kampanj skiljer sig från de övriga alternativen på partiets valsedel är inte uppenbart från artikeln, då hans profil verkar vara så gott som identisk med hur väljare ser på resten folkpartiet: EU-positivt och för ett införande av euron.
Enligt Lowe, som inte ens finns med på folkpartiets valsedel, kan det komma att krävas att så många som 20 000 folkpartistiska väljare ska ge honom personvalskryss i valet för att han ska kunna bli vald. SMS-kampanjen lär i dagsläget ha genererat blygsamma 50-60 euro. Hur många euro krävs för att generera ett personvalskryss? Hur många euro krävs för 20 000 kryss?
Vad säger Google om Peter Lowe?
Ett tips till Peter Lowe, som i artikeln talar sig varm om en gräsrotsrörelse på Internet, är att se till att ranka högst i Google på sökorden "peter lowe", så att potentiella sympatisörer kan hitta information om hans ståndpunkter. En snabb sökning leder förvisso till några artiklar där Lowe figurerar, men åtminstone de två första resultatsidorna inkluderar inte någon personlig kampanjsajt. Däremot visar det sig att det finns en adress, www.peterlowe.se, som skickar besökaren till Lowes personliga sida på www.folkpartiet.se.
Då många med mig vänder sig till Google i första hand för att hitta en sida som man inte på förhand vet adressen till borde det i dagsläget vara en självklarhet att en person som driver personvalskampanj ser till att vara väl synlig i Google. Varför inte utveckla en kampanjsida på www.peterlowe.se, när man ändå tycks äga den domänen?
Och Wikipedia?
Inte heller Wikipedia känner Peter Lowe.
Slutsatser
Donationer via SMS till personvalskampanjer kan säkert vara ett lyckat verktyg för insamling, men då gäller det ju att man får upp en viss volym. Den stora fördelen med denna insamlingsform är att det är väldigt lätt att donera, varför även personer som inte är djupt engagerade i kandidaten kan tänkas donera.
Med tanke på de svåröverkomliga hinder som det svenska systemet för personval har är det dock i en brant uppförsbacke som kandidater utanför partiernas valsedlar som vill in.
onsdag 3 december 2008
Henrik Brors om utvecklingen mot ett tvåpartisystem
DN:s inrikespolitiske analytiker Henrik Brors har skrivit en intressant kolumn där tesen är att Sverige går mot ett de facto tvåpartisystem, där partier som profilerar sig för hårt inom respektive "block" bestraffas av väljarna.
Ur Brors kolumn:
"I opinionsmätningar säger en stor majoritet att de vill se blocköverskridande uppgörelser - om finanskrisen, om energifrågorna, om skolpolitiken osv. Men det verkar bara gälla i teorin. När ett parti bryter med sitt politiska block blir straffet från väljarna mycket hårt. Väljarna driver därmed fram ett inofficellt tvåpartisystem."
Ur Brors kolumn:
"I opinionsmätningar säger en stor majoritet att de vill se blocköverskridande uppgörelser - om finanskrisen, om energifrågorna, om skolpolitiken osv. Men det verkar bara gälla i teorin. När ett parti bryter med sitt politiska block blir straffet från väljarna mycket hårt. Väljarna driver därmed fram ett inofficellt tvåpartisystem."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)