Blockpolitik anno 2009

Blockpolitik som sådan har generellt både för och nackdelar, med såväl tydlighet som ger väljarna möjlighet att utkräva regeringars handlande som risk för politiska låsningar.

Dock finns det lägen då blockpolitikens fördelar överväger, t.ex. då avsaknaden av blockpolitik har lett till oklarhet och en annan typ av låsningar, vilket är vad Sverige längre haft under de senaste socialdemokratiska minoritetsregeringarna. Väljarna har inte kunnat veta vad de i själva verket röstade på för politik om de lagt en röst på socialdemokraterna, vilka ju gått till val på en enpartiregering och samarbete med andra partier som får lösas först efter valet.

S tvingade fram blocken
För den som är socialdemokrat må detta system ha sina fördelar, men för resten av väljarkåren har den lett till mycket frustration. Även för de övriga partierna innebär denna situation en svår sits: kan man inför valet kritisera socialdemokraterna, för att sedan efter valet stödja deras regering? Detta är inte bra ur demokratisynpunkt.

Dick Erixon skriver om detta på sin blogg:

"Många är de röster som inte begriper, eller inte bryr sig om, att avsaknad av blockpolitik är lika med total socialdemokratisk makthegemoni."

Han citerar även ur en ledare i DN där blockpolitiken diskuteras.

Sverigedemokrater bör lämnas ute i kylan, även inne i riksdagen
DN-ledaren avrundar, efter en diskussion om Sverigedemokraternas eventuella vågmästarroll i riksdagen efter valet 2010, med orden

"Tekniskt sett går sverigedemokraternas eventuella inflytande hur som helst att undvika - utan kohandel. Det är bara för det minsta blocket att lägga ned sina röster vid varje votering i riksdagen."

Emellertid verkar DN:s lösning orealistisk, om än tekniskt möjlig. Alla partier kommer att vilja ha politiskt inflytande oavsett valresultat, varför kohandeln kommer att ta sin början om inget block får egen majoritet.

Om inget av blocken får egen majoritet kan antingen s+v+mp eller m+c+fp+kd söka stöd hos sd eller också över blockgränsen för att uppnå majoritet i riksdagen. Vilket alternativ det än blir så är det inte troligt att något block kommer att släppa in sd i regeringen. Medan Allianspartierna kommer att vara väl sammansvetsade efter en mandatperiods regerande tillsammans är det rödgröna blockets försök till samarbete av betydligt senare datum och byggd på en skakigare grund.

För Alliansen bör det alltså inte vara omöjligt att vid en oklar parlamentarisk situation efter valet kunna bryta vänstersamarbetet och regera vidare med stöd av miljöpartiet. Detta bör vara Allianspartiernas Plan B.


Mer om detta ämne:
Ett avsevärt handikapp för en som vill bli statsminister (2009-01-08)
Mp:s stadgar - en tidsinställd bomb för de rödgröna? (2008-12-23)
De ofrivilligas allians (2008-12-14)
De rödgröna enas om att enas, litegrann i alla fall (2008-12-08)
Intressant om de rödgröna samarbetssvårigheterna (2008-11-23)